Familyreunion *
Hej alla !
Gud vad denna veckan har gått snabbt , eller är det bara jag som tycker det ?
Denna helgen kom ju min syster Lina som jag aldrig har träffat med sin pojkvän. Wow , det var totalt overkligt. Jag var så himla nervös när jag var på väg till Gustav för att möta upp dom , men när vi väl hade kramat och sagt hej så var det inget konstigt! Det var precis som att vi har träffats 100 gånger innan. Och jag tror att dom andra också kände så. Vi tog en fika på Café Gustav Adolf och satt där i två timmar och pratade om allt möjligt , lärde känna varandra , sen tog vi en runda geonom stan och visade runt lite , vart vi har bott , vår gamla skola och så. Sen rundade vi faktiskt av dagen där , men det var perfekt !
På lördag träffades vi tidigt på förmiddagen, fikade och av allas förvåning så träffade vi pappa också. Ingen av oss trodde att han skulle dyka upp , så när han ringde till mamma och sa att han ville komma blev vi alla så glada, chockade och nervösa. Men framför allt var det en lättnad , det var exakt det jag ville. Jag ville att hon skulle få en chans att lära känna honom och i alla fall få träffa honom en gång i sitt liv.
Så efter en kvart var vi utanför hans ställe och väntade på att han skulle komma ner. Det går inte att beskriva vilken känsla det var att få se dom träffas för första gången. Alla stod med gråten i halsen och nervositeten bara släppte ! Det var som ett avsnitt av " Spårlöst försvunnen ".
Efter alla hade kramat och hälsat på varandra gick vi hem till mamma och fikade , kollade på foton , pratade minnen och Lina & pappa fick lära känna varandra lite mer. I 6 timmar satt vi och bara umgicks , det var underbart! Det var det verkligen och klumpen i min mage bara släppte totalt !
Söndag var sista dagen dom var här, så vi spenderade den hemma hos mamma. Dom köpte med sig frukost , så vi satt i köket i tre timmar och åt jätte god frukost och bara pratade om lördagen och om hur vi ska fortsätta att ha kontakt och att vi ska åka och hälsa på dom i Amsterdam.
Men när dom skulle åka , fy , jag trodde verkligen inte att jag skulle bli så ledsen. Det var jobbigt att säga hej då till dom ! Men vi kommer att ses snart igen ...
