101104
Gud , redan november ! Det går så himla fort. Just nu regnar det här ute på landet , typiskt. Men jag tänkte faktiskt ta en raskpromenad ändå , behöver lite frisk luft och rensa tankarna.
Denna veckan är & har varit en väldigt fullspäckad vecka men också väldigt intensiv.
Jag har träffat pappa som jag sa innan , ja det är kul och vi pratar oftast om roliga saker när vi ses men det är också så himla mycket annat som händer med hans liv som påverkar mig otroligt mycket. Det går inte en enda dag då jag inte tänker på honom och vad jag ska göra för att kunna hjälpa honom ?
Alla säger att jag ska låta bli , att det inte är mitt ansvar och nej det vet jag mycket väl. Men det är min pappa, jag kan inte låta alla dessa hemska saker hända honom. Han är mitt kött och blod , och oavsett vad vi har varit med om tidigare så älskar jag honom överallt annat !
Men vad ska man göra om en människa inte vill ta emot hjälp ? Det finns inte så mycket man kan göra . Det gör mig riktigt frustrerad. Jag vill att han ska finnas i mitt liv så länge det bara går. Jag vill att han ska hinna träffa mina barn , se mig växa upp & gifta mig , det låter så himla töntigt men det är det jag vill. Det låter också så himla egoistiskt , att jag vill ha kvar honom för min skull. Men det är väl inte så konstigt att jag vill ha kvar min pappa i mitt liv ?
På fredag kväll kommer min syster som jag aldrig har träffat. Hon kommer med sin pojkvän. Jag är så himla nervös. Inte för att vi inte ska komma överens eller så men mer för hennes skull. En av dom största anledningarna till att hon vill komma är bla för att träffa pappa som hon aldrig har träffat innan. Jag är så rädd att hon kommer att bli så himla besviken. Att han kanske inte ser ut som hon har tänkt eller att han reagerar på det sättet hon hade tänkt, men min största oro är att han inte ens kommer att dyka upp.
Åter igen vet jag att allt detta inte är mitt ansvar men vad ska jag göra ? jag är en människa som bryr sig ?
Det ska bli otroligt roligt att se henne , se om hon är lik mig eller någon annan av mina syskon men ändå finns det en del av mig som tycker att detta är så himla jobbigt ! För att allting leder tillbaka till en och samma person.
Pappa. En pappa som är alkoholist.
Denna veckan är & har varit en väldigt fullspäckad vecka men också väldigt intensiv.
Jag har träffat pappa som jag sa innan , ja det är kul och vi pratar oftast om roliga saker när vi ses men det är också så himla mycket annat som händer med hans liv som påverkar mig otroligt mycket. Det går inte en enda dag då jag inte tänker på honom och vad jag ska göra för att kunna hjälpa honom ?
Alla säger att jag ska låta bli , att det inte är mitt ansvar och nej det vet jag mycket väl. Men det är min pappa, jag kan inte låta alla dessa hemska saker hända honom. Han är mitt kött och blod , och oavsett vad vi har varit med om tidigare så älskar jag honom överallt annat !
Men vad ska man göra om en människa inte vill ta emot hjälp ? Det finns inte så mycket man kan göra . Det gör mig riktigt frustrerad. Jag vill att han ska finnas i mitt liv så länge det bara går. Jag vill att han ska hinna träffa mina barn , se mig växa upp & gifta mig , det låter så himla töntigt men det är det jag vill. Det låter också så himla egoistiskt , att jag vill ha kvar honom för min skull. Men det är väl inte så konstigt att jag vill ha kvar min pappa i mitt liv ?
På fredag kväll kommer min syster som jag aldrig har träffat. Hon kommer med sin pojkvän. Jag är så himla nervös. Inte för att vi inte ska komma överens eller så men mer för hennes skull. En av dom största anledningarna till att hon vill komma är bla för att träffa pappa som hon aldrig har träffat innan. Jag är så rädd att hon kommer att bli så himla besviken. Att han kanske inte ser ut som hon har tänkt eller att han reagerar på det sättet hon hade tänkt, men min största oro är att han inte ens kommer att dyka upp.
Åter igen vet jag att allt detta inte är mitt ansvar men vad ska jag göra ? jag är en människa som bryr sig ?
Det ska bli otroligt roligt att se henne , se om hon är lik mig eller någon annan av mina syskon men ändå finns det en del av mig som tycker att detta är så himla jobbigt ! För att allting leder tillbaka till en och samma person.
Pappa. En pappa som är alkoholist.
Kommentarer
Trackback
